Sledtrax testar
POLARIS 850 KHAOS – LÅNGTESTRAPPORT
Khaosen har vid det här laget passerat både inkörning, första service och självaste pudersäsongen. Med det i bagaget har vi en hel del avrapportering att ta itu med. Vars hittar vi de stora fördelarna gentemot andra lössnömonster? Har vi hittat några svagheter? Hur pass rolig är Khaosen? Med 60 mil på mätaren har vi en del erfarenhet att dela med oss av på Polaris 850 KHAOS. Let’s go!
Vintern kom verkligen detta år i jämförelse mot i fjolårets säsong. När snödjupet passerat en och en halv meter i Hemavan var det hög tid att lasta skotern på släpet och ställa kosan väster ut. Khaosen hade vid det här laget gått närmare 15 mil och på den stunden hade vi hunnit hitta varandra rejält. Den här meningen håller på att vara extremt uttjatad, men det går inte att säga en gång för mycket hur extremt kul brant skråkörning är på en Khaos. Det kan vara duktigt brant och samtidigt väldigt hårt, men det går ändå hålla vansinnigt branta linjer utan att tappa bakändan.
Efter att tidigare år ha kört maskiner som skickat ner bakändan lite halvt okontrollerat när som helst så märker jag att jag tvivlar på mig själv. Drar ner på gasen och “safear” där jag egentligen inte behöver göra det. Här har jag fortfarande något att jobba på. Våga lita mer på själva skotern, skrämma iväg hjärnspöket och helt enkelt bara ge full mutter. Då kommer vi övervinna ännu brantare terräng.
Tillbaka till Hemavan, hur var det där?
Vilken enormt magisk dag vi fick. Växlande väder men med ett snödjup på många ställen djupare än 150 cm så fick vi till och med lite Kanada-feeling. I dalgångarna kom pudret över huven vid surfande neröver. Bäckravinerna var på flera ställen igendrevade, vilket resulterade i några brutala fastkörningar. Här märktes det dock att maskinen saknade en liten detalj. En 100%-ig backshift i djupsnö.
En variator från fabrik skall klara många olika faktorer, både lössnö, blötsnö, och hårda förhållanden. Det innebär att någonstans får man kompromissa för att göra så bra ifrån sig som möjligt på flera plan. Den växlar riktigt bra standard, men det finns det där lilla extra att hämta. Min körstil lutar mer mot klättring och då vill jag ha ett gassvar som är blixtsnabbt vid omtag i djup eller blötare snö. Efter en fantastisk dag i Hemavan kom detta att gro en aning i bakhuvudet. Om ni följt med i tidigare artikelserie kanske ni vet att ett av tillbehören som skulle monteras var just ett variatorkit. I alla fall kom dagen att bli en härlig start på pudersäsongen. Med galen mersmak blev färden hemöver enkel, trots att resesällskapen valde att stanna för ytterligare en dag med mera pudersurfing i den djupa snön.
Efter körningen i Hemavan kontaktades Edvard på Vilhelmina Motorcenter. Jag förklarade våra variatorfunderingar, och han sa sig ha botemedlet på vårt “problem”. Maskinen lämnades in på Mellanströms motor för shimsning av remspelet och montering av variatorkittet från Vilhelmina Motorcenter. Khaosen fick även genomgå femtiomilaservice i samma veva.
Med en annan setup i variatorn kändes verkligen väntan till nästa helg lång. Lördagen kom och en kopp kaffe med grabbgänget, med både planering och lite surr startade dagen. Fortfarande var föret löst och solen visade sig även från sin bästa sida, inte ett moln!
Nu har inslagsvarvet hoppat upp från “tama” 3200 varv till närmare 4000. Det är det absolut första man märker efter att ha monterat kittet, men allt är i sin ordning.
Vi kommer till ett berg med ganska mycket klippor och en hel del tät vegetation. Med andra ord rätt så teknisk åkning. Jag ser en linje med en del hinder på vägen, fast jag ger det ett försök. Allt rullar på bra den första biten, men en dold björk under snön gör att jag spinner bort allt fäste och tvingas skråa vidare till höger. Här blir det mer problem än väntat, en liten vägg på en meter eller gasa rätt in i en gran. Valet är givet, vi tar fart mot klippkanten. Skotern stegrar givetvis ordentligt, jag släpper gasen för att inte slå över och hinner tänka att nu är det kört.
Men motorn svarar denna gång inom hundradelen, och jag lyckas forcera framåt med nöd och näppe. Väl ovanför planar terrängen ut en aning och jag får en chans att andas ut. Maskinen har gått från vild till galen med VMC:s variatorkit. Nu har vi fått den backshift vi velat ha sen början på maskinen.
Efter allt gasande har POLARIS 850 KHAOS fått stå ute under en längre perioder och här har jag märkt av en grej som irriterar. När det tinar från motorn rinner vattnet ner och lägger sig under belt-driven. Det har gjort att det några gånger skrikit från remmen av isen som bildats runt den. Inte så den tagit skada vad jag kunnat märka, men ändå störande. Någon form av platta vid fötterna borde kunna sätta stopp för detta, men några sådana har jag inte hittat någonstans.
Nu närmar sig vårkanten och nästa rapportering kommer att innehålla en del pulkdragning. Det ska bli intressant att se hur det går att dra någonting bakom POLARIS 850 KHAOS utan att den går allt för varm. Så håll utkik efter nästa delrapport.
Läs fler Sledtrax Testar
Kontakta din lokala Polaris handlare:
