Sledtrax testar
SKI-DOO FREERIDE 850 Turbo R 146 – POW MANIA!
Att få packa släpet och rulla ner mot Saxnäsfjällen för en helg med Ski-Doo Freeride 850 Turbo R 146 känns inte direkt som ett straff. När vi dessutom möts av mängder med snö som är riktigt djup, då vet man att det kommer bli en både givande och utmanande helg. Frågan som kvarstår, hur står sig en 146” när vintern verkligen visar musklerna och snödjupet är på topp? Det ska vi ta reda på i denna artikel!
Djupsnö deluxe, alltid bättre?
Vi kan vara ärliga direkt, i den typ av snö vi möttes av hade det inte skadat med en 154”. Det var sådär löjligt bra förhållanden, ett snödjup som får en att le redan innan man dragit i snöret. Just där och då är det lätt att börja fundera om några extra tum matta och om man skulle ha gått på en 154” denna säsong. Men och det är ett viktigt men, 146:an visar sig fortfarande vara galet busig och potent att köra. Det här är undertecknads första långtetsmaskin från Ski-doo och Freeriden visar direkt varför den har sitt rykte. Den är kvick, lekfull och betydligt mer lätthanterlig än vad snödjupet först fick oss att tro.
Mellan fjällbjörkarna är den riktigt rolig att surfa med. Den känns välbalanserad, lätt att lägga från sida till sida och skotern svarar fint när man jobbar aktivt med kroppen. Att surfa utför är nästan löjligt kul. Den ligger fint på skrå och känns trygg även när det går lite fortare än man först tänkt. Med lite fart tar du dig upp även där terrängen brantar på, detta trots att snön är djup och sugande. Här känner man att turbon helt klart gör skillnad. Har du däremot inte med dig farten blir det mer utmanande, men det är ju egentligen inte så konstigt i dessa förhållanden.
När snön ändrar karaktär
Högre upp mot fjällkanten ändrade snön egenskaper, där var den fortfarande djup men mer kompakt och bärande. Det är i dessa lägen som Freeride verkligen börjar leva ut. Här gick det att busa på ordentligt med rullevändningar, små hopp och lekfulla linjer kring drivorna. Maskinen känns smidig och förutsägbar och det är lätt att få till den där feelingen som gör att man helst inte vill åka hem.
I partier där snön var djup men samtidigt något mer packad på ytan märkte vi att Freeriden kunde vilja hänga upp sig på fotstegen. Det blir en påminnelse om att vi trots allt sitter på en 146” och inte en längre klättermaskin, men det är också här turbon gör sitt tydliga avtryck. Det är riktigt bra snurr i mattan, håller du bara gas blir det nästan som att åka på en jet. Motorn är aldrig ett problem, kraften finns där hela tiden och levereras med ett brutalt driv. Det gäller bara att våga lita på sig själv och maskinen och hålla i när det börjar bära iväg.
Blicken mot brantare äventyr
Det ska bli superintressant att se hur den här beter sig längre fram under våren när man törs prova lite brantare klättringar. Undertecknad är som sagt väl medveten om att detta inte är en 154”-maskin, MEN snurren i mattan skvallrar om att Freeride 146 med turbo kommer ta mig brantare än jag kanske är helt bekväm med. Till nästa artikel planerar vi att göra små justeringar för att få en lite argare karaktär i variatorerna. I ärlighetens namn fungerar original-setupen bra, den är jämn och arbetar fint. Men som bekant vill man alltid ha lite mer, lite rappare respons och ännu argare när man trycker till med högertummen.
Här uppskattas verkligen den generösa displayen som visar bland annat rem temperaturen, kartor och mycket mer. Det gör att du som förare slipper skruva bort dig i onödan när du laborerar i variatorerna, Du har koll på läget hela tiden och märker om temperaturen på remmen skenar, gör den det är det uppenbarligen något som inte blev bra. Du kan använda displayen till annat också, bla att tracka dina spår så att du enkelt hittar tillbaka. Vill man ha en mer detaljerad karta får du koppla upp den till BRP GO! Det gör jättestor skillnad och man önskade att den vore så direkt ur kartong, vilket det nu visar sig vara till my2027, ett välkommen uppdatering!
Avslutningsvis
Helgen i Saxnäs bjöd på allt man kan önska för årstiden,djupsnö, fjällterräng och en Freeride som levererar både bus och en bra framkomlighet. 146:an må inte vara längst i klassen men den kompenserar med lekfullhet, balans och en turbomotor som aldrig suckar. I nästa artikel hoppas vi få mer tid uppe på högfjället, prova brantare linjer och dessutom sätta dämparna lite mer på prov. En sak är säker, det här är en maskin som väcker leklusten även hos en 45-åring och gör det svårt att inte vilja köra fullt ut!
Se några SledtraxTV
Gillar ni kläderna? Kika in TOBE OUTERWEAR
Läs mer fakta hos SKI-DOO
Kontakta din lokala SKI-DOO handlare:
