LYNX BOONDOCKER DS4100 800R – VÄRLDENS LÄNGSTA FINNE SUMMERAS!

Då var det alltså dags, att summera vinterns äventyr med Lynx längsta lössnövapen hittills. Den har innehållit det mesta. Allt ifrån mindre krascher med stora konsekvenser och djupsnö samt betongskare. Hur har då Lynxen levererat? Ja det ska vi försöka reda ut i denna slutsummering!

För er som inte kommer ihåg första artikeln så gick undertecknad in med förbundna ögon till denna säsong, för första gången skulle en 800 E-TEC stå hemma i garaget. Och en rekordlång Lynx med herrejösses kammar dessutom, det var en minst sagt spännande säsong som låg i antågande. En renodlad lössnömaskin utan kompromisser, endast härlig fluffig och djup snö i sikte. Det fick den dessutom uppleva ett flertal gånger under vintern!

En liten smygpremiär gjordes ett par veckor innan jullovet och det gjorde inte suget efter mera snö mindre direkt! Första intrycket var bra och en känsla av vi skulle trivas ihop under vintern kom krypande. Som vanligt monterades ett antal tillbehör som numera är mer eller mindre standard, bukskydd, extra förvaring och diverse annat. Ofrivilligt monterades även ett Headlight delete kit mitt i säsongen, dvs en plastvariant av lyset istället för äkta varan tills ett nytt införskaffades. Detta på grund av en krasch i en attackbjörk där lyset och en hel del plast fick stryka på foten. Men det var ju inte lodjurets fel utan skit bakom styret!

Problemfritt!

Den här sammanfattningen om det man inte själv kan påverka, det tekniska, skulle kunna vara väldigt kort då det inte finns något att rapportera egentligen. Inte ett enda bekymmer under säsongen, 800:an var seglivad i början och inkörningen kändes onödigt lång men när motor började vakna till.. Oj vilken kraft! I kombination med den från fabrik vassa variatoruppsättningen var den otroligt väl anpassad för sitt syfte.

Oftast vill man, åtminstone undertecknad, gärna pilla lite i variatorerna men denna gång kändes det onödigt. Naturligtvis krävs det en vass uppsättning för att driva runt monstermattan med 76 mm kammar men denna var grym, 5/5 möjliga! Även om det bara hann bli 59 mil (de flesta utanför led) så har remmen fått leva ett tufft liv med en del tokgasningar både i lössnö och tösnö utan att ge vika alls. Toppbetyg även där!

Det hanns med även en del våråkning och trots att den bara suktar efter puder och har anpassats efter det med mindre kylning etc så har den inte tvekat alls. Fäller man bara ner isrivarna är det lugnt, faktiskt så har inte varningslampa för överhettning lyst någon gång trots att termometern närmade sig +10 sista turen i Gördalen!

Trots dessa lovord finns det dock en grej som hamnar på minuskontot, behållaren för bromsvätskan är av plast. Jag vet inte om det är undertecknad som bara har haft otur men den har på något vis gått sönder 2 gånger i vinter. Har aldrig lyckas med det på tidigare skotrar.. Men eftersom det på nästa års BoonDocker sitter en av starkare material kan vi bara konstatera att “problemet” verkar vara uppmärksammat hos Lynx, kanon!
Som sista ord om hårdvaran dyker ordet kvalité upp, Lynxen känns gedigen och väl ihopskruvad.

Bakom styret!

I början av vintern innan det där riktiga snödjupet infann sig kändes den klockren vad gäller körställningen. Styret kändes bara en aning högt men inget som behövdes åtgärdas direkt utan den skulle få en chans i ett par branter innan. Men ganska omgående efter ett par vändor i skogen återkom ett symptom, bakänden på skotern hade svårt att sätta sig i i snön när det blev brant. Den gled ner och samtidigt hamnade piloten för långt bak, fastkörningen blev ett faktum. Styret vinklades fram och tillbaka, det skruvades också på fjädringen utan resultat.

Lösningen blev att montera en lägre styrehöjare, hela 6-7 cm lägre än original. Nu blev helt plötsligt jag och Lynxen mycket bättre vänner, det gick att flytta fram tyngdpunkten längre fram vilket resulterade i att den blev ännu lättare att hålla på skrå. En enkel åtgärd för att mer anpassa skotern till min längd (kort och tjock). Det blev helt klart bättre men under säsongen märktes det att inte bara berodde på styret och viktfördelning. De lite bredare fotstegen än konkurrenterna hänger upp sig i snön när det börjar bli ordentligt brant och hämmar framfarten lite grann. Man får jobba lite extra för att hålla ner framänden helt enkelt. Annars är den en fröjd att busa runt i pudret, det ena djupa nerlägget efter den andra. Ingen nämnvärd ansträngning behövs utan luta dig åt det håll du vill svänga och den lyder dig.

Innan vi fortsätter måste vi ta tag i mattan, helsike vad den skottar snö! Största fördelen är att du inte behöver lika mycket fart, du kan helt enkelt ta det lite lugnare bland attackbjörkarna med vetskapen att mattan inte sviker dig. Det var vid ett flertal tillfällen som jag tänkte: Nu är det kört, nu blir det att skotta snö! Men med tummen mot styret och lite vickande fram och tillbaka grävde den sig framåt igen..underbart! Som vanligt finns det dock alltid två sidor av ett mynt, hur gärna vi vill tro annat. Under pudersäsongen är en sådan här matta helt gudomlig. Däremot när varmgraderna börjar dyka upp så får den tuffare. Just i perioden när det är tillräckligt kallt på nätterna så att det bildas en skare som inte släpper förrän sen eftermiddag. Det upplevdes ett antal gånger under säsongen, kammarna viker sig och det bara slirar. Bara att snällt vänta tills snön mjuknar. Förhoppningsvis är man som köpare av detta monster medveten om dess syfte, att jaga kall och fluffig snö där den verkligen kommer till sin rätt.

När väl värmen har löst upp snön mer permanent senare på våren fick vi också känna på hur den betedde sig i lite hårdare snö. Då brukar man upptäcka nya egenskaper jämfört med pudersäsongen, bra som dåliga. Börjar bli tjatigt nu men mattan skottar på i vanligt takt, dock går det av naturliga skäl lite tyngre nu och det fattas några hundra varv för att E-tecen ska leverera mest effekt. Det är dock väldigt enkelt åtgärdat tack vare den smidiga justerbara variatorn. Ett klick åt rätt håll och varven var tillbaka, mycket smidigt! En egenskap som dök upp var att nu när snön är lite hårdare var den inte lika enkel att behålla på skrå när lutningen i backen inte var så extrem. Den ville gärna tippa ner med båda skidorna på jorden. Inget allvarligt men det fanns fortfarande där.. Fast det var enkelt löst, leta på en brantare backe för bövelen!

Stötdämperiet har också fungerat bra, aningens mjukt uppsatt i fram för min smak men inga genomslag har märkts av trots en del hoppande både på hårt och mjukt underlag.Dom nya skidorna har också fungerat bra, den djupa kölen och bredden passar BoonDockern bra då den har ett litet nervöst uppträdande i framvagnen som med ett par annorlunda skidor kanske skulle märkas mera. Att dom också är skurna i bakkant underlättar vid skråkörning, speciellt på vårkanten. Tummen upp på det!

Slutplädering

Jaha, hur sammanfattar vi detta nu då. Jo vi kan konstatera att det är en grym maskin i rätt förhållanden. Det har varit en riktigt rolig vinter där skotern verkligen inte har satt stopp för hur högt i branten du kan åka. 800:an i kombo med den vassa variatorn gör den lättkörd även om det blir lite tätare mellan träden. Det finns alltid kraft när du trycker in tummen, ingen tvekan eller väntan. Att kunna glida ner för en brant och ta sikte uppåt igen och veta att den inte kommer tveka är en trygghet som höjer självförtroendet när man försöker utmana sig själv i åkningen!

Vi kan definitivt konstatera att de få negativa egenskaperna förlorar stort mot de positiva, det är helt klart Lynx bästa lössnöjägare hittills. Och det är precis vad den är, på jakt efter djup snö hela tiden likt ett lodjur på jakt efter en köttbit!