KARATEBIET – FJÄDRAR OCKSÅ!

Det finns få saker på en snöskoter som är så fascinerande som variatorer. Att få fram en riktigt bra setup kan kräva otroliga mängder tid då det finns så många parametrar att spela med. Om man lyckas är det däremot en otroligt skön känsla, nästan berusande. Belöningen är nämligen så stor att alla timmar som ägnats åt att komma fram helt plötsligt är som bortblåsa och euforin är total!

Lagom till jul och nyårshelgerna fick biet chansen att andas fjälluft på allvar för första gången. Projektet var inte alls färdigt, men fick helt enkelt lov att vara tillräckligt bra för nu orkade jag inte ägna fler timmar i garaget utan att få den belöning skoterkörningen ger. Jag hade tidigt i projektet bestämt att jag ville behålla variatorerna från RS:en vilket innebar en TRA3 light som primär och en Teamsekundär med lös axel istället för den QRS som oftast återfinns på BRP:s modeller. Den är i sig ingen dålig variator, men jag ville helt enkelt åt möjligheten att enkelt ta lös variatorn utan att behöva ta ut axeln ur kedjehuset.

När julen närmade sig med stormsteg beslutade jag mig för att utgå från en setup i primärvariatorn som baserade sig på vad som sitter i en standard X-RS. I sekundären var det däremot mer osäkert i och med att denna variator endast sitter på RS-modellerna och jag lät därmed det som satt i den vara kvar och utgå därifrån. När det gäller drevning så ville jag gärna behålla slirdrevet (49T) som sitter i RS:en och ökade istället det övre drevet till 25T för att få en utväxling som ungefär motsvarar den 23T/45T drevning som sitter i en X-RS.

Under de första turerna var jag snäll med maskinen för att utröna så att allt verkade sitta ihop som det skulle efter hjärtoperationen. När jag sen började pressa lite mer upptäckte jag väldigt snabbt såväl drevning som primärvariator lirade ganska hyffsat utifrån den grundinställning jag gjort medan den orörda sekundärvariatorn lämnade en hel del övrigt att önska. Den fungerade säkert bra på en crossbana, men som ledmaskin? Nä, inte ens nära.

Eftersom jag inte hade några saker till Teamsekundären tillgängliga passade jag istället på att laborera lite med olika fjädrar i primären för att försöka optimera även detta. Mitt i alltihopa bytte jag också rem från den 425-rem som sitter i RS-modellerna till den något mjukare 383-remmen som normalt brukar sitta i 600 E-TEC. Någonstans här blev jag helt förvirrade (ja, det kan bli tom värre än vanligt) då rembytet totalt gjorde om karaktären på maskinen. Med 425-remmen installerad upplevde jag att skotern var för ettrig på mellanregistret och byggde varv för fort istället för att dra framåt. Efter rembytet blev det helt tvärt om. Nu orkade den helt enkelt inte med att bygga varv nog snabbt istället. För en variatorrem!!!

Jag vet inte vad ni brukar göra när ni blir förvirrade, men jag brukar skamlöst utnyttja de kontakter jag har i telefonboken och ringa kloka människor som kan hjälpa till när inte min kunskap räcker till. När kunskapen inte är större än min är det tur att telefonboken är fullproppad med kontakter som kan mycket om skotrar…

Efter att ha berättat om mina upplevelser för Mr Ski-Doo Bosse Strandberg hör jag ett tystlåtet skratt i luren följt av en helt logisk förklaring till mina problem. Med den hårdare 425-remmen slirar det helt enkelt till lite grann i vissa lägen varvid varvtalet skjuter i höjden väldigt snabbt. Med den mjukare 383-remmen klibbar det fast mer och då orkar motorn inte med den extremt aggressiva helixen som sitter i sekundären.

Nu hade jag alltså kommit till den punkt där jag var tvungen att ta itu med sekundären en gång för alla, men var skulle jag börja? En snabb genomgång av telefonboken senare och jag har svaret. Leif Jonsson på Jonssons Allmek i Hällnäs har hållit på med variatorer på olika tävlingsmaskiner i många år, och om inte han har svaret så… Mycket riktigt så kunde Leif informera mig om att Lynx RE 600 -07/08 hade en Teamsekundär och att jag borde kunna utgå från hur den var bestyckad. En snabb titt i sprängskisserna för denna modell visade att den hade en 50/44 Helix och en fjäder med benämningen Red/Black.

Dags för nästa samtal, denna gång till Patrik Löfdahl på Mtn Prod i Luleå som även han är en riktig wizard på variatorer (även om han inte jobbar så mycket med just BRP-modeller). Efter lite snack hit och dit kommer vi fram till att prova med samma fjäder men öka helixen något till en 52-46 F pga att biet bör ha lite mer att åka med än Lynxen hade och att rMotion-boggin allmänt brukar vara mer lättdriven än en PPS-boggi.

Efter att prylarna kommit hem är det så dags för en provtur, och jisses vad det matar på. Att detta ska vara en 600, det märker man först när man kommer upp i hastighet till tresiffrigt. Upp till detta då får de flesta 800-maskiner passa sig ordentligt. Jag vill rikta ett stort tack till alla människor i min telefonbok som orkar lyssna på mina korkade frågor och dessutom komma med riktigt kloka svar på dem.

Biets drivlina lirar riktigt bra och nu ska bara fjädringen mjukas upp ”en aning” så kommer detta att bli en av de allra roligaste skotrar jag kört, så häng med!