KARATEBIET – OPTIMERINGEN AV HJÄRTAT!

Personen som myntade uttrycket “morgonstund har guld i mund” ville jag verkligen ha ett allvarligt samtal med den där tisdagsmorgonen strax efter klockan 05:00 då jag kopplade släpvagnen, satte mig i bilen och knappade in Brudtallsvägen i Mora på GPS:en. Skärmen framför mig förkunnar glatt att det är ca 56 mil dit och att det kommer att ta drygt 7 timmar att tillryggalägga den sträckan. Suckar ljudligt, tar ytterligare en stor klunk kaffe ur termosmuggen, lägger i växeln och rullar iväg mot dagens mål. Nu ska Karatebiets nya hjärta kalibreras så det lirar optimalt!

Dagen till ära är det naturligtvis kring nollan på termometern och glashalt på småvägarna kring Umeå efter gårdagskvällens regnande. När jag rullar in på E4:an blir det dock genast bättre. Här är vägbanan istället lätt fuktig och jag ökar farten i den glesa trafiken. Muttrar lite för mig själv där jag sitter i mörkret och lyssnar på en ljudbok i bilens högtalare. Hur kunde jag komma på den ljusa idén att fara ner till Mulle i Mora för att optimera Karatebiet och sedan hinna tillbaka till Umeå samma dag?

När jag väl fått i mig tillräckligt mycket kaffe för att vakna till lite börjar jag dock komma in i rytmen och mil läggs på mil medan natt sakta byts mot morgon. Helt plötsligt vaknar GPS:en till liv och förkunnar att det är dags att lämna E4:an och svänga in på riksväg 84 förbi Delsbo mot Ljusdal. Stannar på en mack i Ljusdal och äter en sen frukost/tidig lunch och drar sedan vidare. När jag börjar närma mig E45:an och Orsa finnmark kryper återigen temperaturen nedåt och vissa bitar snöar det dessutom friskt. Vägen är dock så pass varm att det aldrig hinner bli riktigt halt. Funderar lite på hur det ska gå på vägen hem om det fortsätter snöa hela dagen. Konstaterar snabbt att det får bli ett senare problem, nu är det Mulle nästa som gäller.

Svänger in framför den ödmjuka fasaden hos M-Performance i Mora några minuter innan 12 och konstaterar att det var några år sedan sist jag var här. Går in genom dörrarna och blir snabbt hänvisad till baksidan för att lasta av skotern.Lastar av och får hjälp att transportera in biet in i verkstaden av en av de anställda. Mulle själv är inte här just nu, men är på ingående. Under tiden jag väntar passar jag på att gå omkring i verkstaden och titta på alla verktyg. Självklart passar jag även på att ta mig en titt in i bromsrummet och insuper racingatmosfären som ligger som ett lager i väggarna. Här har många racingmaskiner optimerats och trimmats genom åren.

Efter ett tag kliver Mulle själv in och sätter sig bakom tangentbordet i programmeringshörnan. Han arbetar snabbt och effektivt i tystnad. Endast några lågmälda kommentarer undslipper honom mellan varven. Vår projektskoter är däremot mer högljudd. När Mulle börjar programmera om den piper den och lever om så jag nästan börjar undra vad som är på väg att hända. När jag frågar får jag bara en kommentar om att han håller på att kalibrera om boxen från en Summit till en MXZ. Vid min följdfråga om det går bra får jag inte ens ett svar utan han tittar bara på mig med en min som säger allt. Varför skulle det inte göra det???

När allting är klart och Mulle har kalibrerat om maskinen, tagit fram alla funktioner i displayen samt optimerat insprutningen är det så dags för att starta upp den igen. Vi rullar ut skotern och drar igång den så att den får bli lite varm. Redan när den startar hörs det skillnad mot förut. Det karakteristiska E-TEC ljudet är om inte borta, så klart mycket diskretare. Nu hörs den mer som en “vanlig” tvåtaktare. Medan skotern står och puttrar passar jag på att fråga Mulle om vad hans optimering gör för skillnad. Självklart vill han inte avslöja exakt vad han gör för ändringar, men att han ökar på bränslemängden framförallt på mellanregistret är något han är villig att avslöja. Det hela handlar såklart om insprutningstider och förändrade tändkurvor vilket i mångt och mycket påminner om de optimeringar som funnits till bilar i ganska många år.

När skotern blivit tillräckligt varm så provar Mulle att allt verkar fungera innan jag får lasta maskinen och åter bege mig hemåt. Nu är det ju svårt att avgöra på rak arm när man bara lyssnar på motorljudet, men nog katten verkar det som att gasresponsen på motorn lyft sig ett antal snäpp. Borta är det lite sävliga E-TEC beteendet och nu hörs biet verkligen elakt.

Innan jag packar ihop och vänder kosan norrut igen frågar jag Mulle ungefär hur mycket skillnad det gör på motorn med hans optimering. Det finns såklart ingen exakt siffra som stämmer för varje motor då alla exemplar är egna individer, men någonstans mellan 7-10 hästar mer på toppen ska den ge, och få betydligt mera ryt, alltså att den bygger effekt snabbare. I slutänden så liknar den mer en RS (förgasarversionen) än något annat. I och med att den får mer bensin ska det dessutom inte påverka hållbarheten negativt! Priset för denna optimering är 3500:-, vilket måste anses klart prisvärt om det fungerar lika bra som det sägs. Vi kommer självklart att återkomma med mer kring hur det fungerar under den kommande vintern. För att utföra denna omprogrammering måste du antingen fara in till Mulle med skotern eller ta lös och skicka ECU samt instrument till honom.

Vi tar en kopp kaffe med Mulle innan hemfärden påbörjas och kommer då in på frågor kring hur han började med just denna typ av optimering och hur han lyckats. Svaret på den första frågan är att han helt enkelt var nyfiken varför 600 E-TEC gav mindre effekt i hans bromsbänk än en 600 SDI eller 600 HO trots att E-TEC har samma portning på cylindern och använder en bättre och modernare teknik för bränsletillförsel. Svaret på den andra är inte lika glasklart. Att karln har en del hemligheter kring detta är naturligt, men så mycket förstår jag att han lyckats komma i kontakt med olika personer som varit med och tagit fram såväl insprutning som PC-programvaran till denna och med hjälp av den information han fått av dem lyckats göra en modifierad version av programvaran där han kommit åt att ändra olika parametrar i skoterns ECU. Efter det har det handlat om att testa sig fram, och här har åtskilliga timmar spenderats framför datorn och i bromsbänken för att till sist lyckas ta fram en programvara han är nöjd med.

Tiden går fort när man har roligt, och vid en hastig blick på klockan ser jag att det nu är hög tid att vända åter mot Umeå. Jag tackar Mulle för hjälpen denna dag och styr sedan kosan norrut igen efter ett snabbt stopp på McDrive i Mora. Strax efter 15 har klockan hunnit bli och med nedresan inser jag att det kommer att bli ganska sent innan jag är hemma i Umeå igen. Vägen hem börjar med att det är slaskigt och halt genom Orsa finnmark och nästan hela vägen fram till Ljusdal. Att jag dessutom lyckas köra fel inne i Ljusdal och med GPS:ens “hjälp” hamnar på en massa små grusvägar som till slut leder mot mig via Friggesund och Bergsjö innan jag till slut kommer in på E4:an igen i Jättendal gör inte direkt att hemresan går snabbare. Nästan halv elva på kvällen bromsar jag dock in hemma och efter en snabb avlastning är det så slut på en väldigt lång dag i bilen. Somnar dock med ett leende på läpparna vid tanken på att Karatebiet nu förhoppningsvis fått tillbaka alla ponnys som försvann när jag lyfte ur RS-motorn. Att dessa ponnys är E-TEC matade gör att leendet blir ännu bredare. Somnar och drömmer om kommande vinter och alla äventyr jag och biet ska klara av. Men först är det dags att se över variatorer och drevning så stay tuned!