KING OF THE HILL 2018 DEL 5 – LYNX BOONDOCKER DS 3900 850 E-TEC – RIVJÄRNET!

Lynx, som ingår i BRP-koncernen, fick vänta ett år längre än Ski-Doo med sin uppdatering motormässigt, och även chassit för den delen. Kan ju tyckas lite surt ifall man är Lynxfrälst, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Så heter det då i alla fall. Men nu är den här, och snacka om en maskin som gett uppståndelse trots att alla förstod vad som väntade!

Sista maskinen ut i presentation av klättrare är Lynx Boondocker DS 3900 850 E-TEC.
Men först en kort tillbakablick på Lynx lössnöstart.
Lynx hoppade in i snökulan allra sist. Det skulle dröja in en bit på 2000-talet, närmare bestämt 2003.

Många tvivlade på att vi någonsin skulle få se Lynx satsa på lössnösegmentet överhuvudtaget med tanke på de strikta regler kring friåkning som Finland har.
Men med dunder och brak 2003 presenterade man Lynx Ranger Mountain 800.

Till skillnad från konkurrenterna så var denna maskin mer specifik för lössnö än de andras första satsningar.
Fast Lynx hade ju i och med sitt sena släpp kunnat tjuvkika åt vilket håll det barkade, så det var inte så konstigt att deras första skulle luta så pass mycket mot lössnö som den gjorde.

Femton år senare så är Lynxen mer utanför spåret än man någonsin varit tidigare.
Allt det i och med nya Radien-chassit.
Motorn är inget mindre än den stekheta och efterlängtade 850-kubikaren från Rotax. Hästar flyger ur motorn och kraft verkar inte vara någon bristvara. Vid första anblick så är det något som inte stämmer? Tunneln täcker inte mattutsticket. Stänklappen som traditionellt hänger ner från tunneln finns inte där. Istället så har man fäst en flärp nere vid vändaxeln som ska kasta tillbaka snön in mot kylaren.
Måste erkännas att det känns sitta lite oskyddat, med risk för haveri men det är något som vintern kommer att få utvisa. Märkbart är i alla fall att den inte hänger sig lika lätt baktill på snön.

Lynx som alltid gått sin egen väg håller fortfarande liv i den omtalade PPS-boggien.
En del har påstått att den inte har något att göra i en mountainmaskin, andra att den är brutalt bra till klättring. Hur det än är så går den ruggigt bra i snön, samtidigt som den tål duktigt med stryk.

Kamhöjden på Boondockern är 76 mm om man nu inte var tidigt ute, för då fanns möjligheten att välja mellan både 76 mm och 63,5 mm. Den vi provkör har det det högre alternativet.
Fjädringen består av KYB 36 runt om, precis samma som halvbrodern Summit X 850 kommer levererade med. Inga direkt utstickande dämpare, men de gör helt klart sitt jobb.
Boondockern kommer med 36 tum bred framvagn, längre tillbaka kunde man välja mellan 36 eller 38 tum framvagn, men nu är maskinen mer riktad mot tuff lössnökörning. 36 tum gör sig bättre på en lössnöracer än 38, i alla fall på Lynxen.

Första sträckan på Boondockern är precis som alltid annars transportsträcka. Svårt att komma ifrån och speciellt vid testkörning ute på angiven plats, men men.
DNA:t från racingådran gör sig påmind handlöst, trots att maskinen är till för lössnö så äter PPS-boggien gupp efter gupp utan minsta bekymmer. Här är Boondockern utan tvivel bäst i klassen. Den är rent ut sagt trevlig att piska på hyfsat hårt efter guppig led.
Men tack och lov är transportsträckan fort överstökad och massor med roligare terräng uppenbarar sig till pilotens förnöjelse.

Fast innan vi kommer fram till öppnare ytor passerar vi ett parti med ganska så tät vegetation.
Vi får jobba på för att inte fastna mellan tätväxta granar, och i vissa fall små tvärbranta kullar.
Boondockern visar framfötterna här, att snirkla tätt mellan träd går smärtfritt.

När lyftkraft fort behövs upp ur lössnön hoppar Boondockern upp handlöst ur snön.
Gassvaret är omedelbart. E-TEC 800 har i dessa lägen upplevts “trött”, men 850 E-TEC är mer vaken än någonsin.

Många gånger vill den likt halvbrodern Summit 850 gärna hissa skidorna mot luften.
Är man inte med att släppa på gasen i tid är det lätt hänt att man gräver ner sig ofrivilligt.
Men jämförelsevis mot fjolårets Boondocker så kliver den upp ur snön betydligt lättare.
Efter att vi snirklat runt i snår och verkligen känt på smidigheten så uppenbarar sig öppnare terräng med klättring som nästa anhalt.
Mot berget!
Givetvis så ska det testas direkt vart man kan ta sig och hur högt. Den ganska så högt växlade Boondockern får med sig en hel del fart innan stigningen påbörjas. Första stigningen går med lätthet. Viker vidare för att runda några väl tilltagna avsatser som får förbli ohoppade.

Väl bakom så har backen blåsts i princip snöfri och det är rejält halt. Det stoppar oss dock inte, för så fort vi lyckats sladda förbi kalfläcken så kommer snön tillbaka.

Med mycket vilja och en massa gas så når vi nästa hinder, en gammal gran som lagt sig mitt där tänkt färdväg är. Nu kommer Boondockerns vilja att lyfta på de fjäderlätta skidorna till användning.
Utan konstigheter kan undertecknad komma sig vidare. Bygger upp än mer fart innan sista riktiga branten och med endast ett fåtal centimeter till godo lyckas vi kliva över berget och komma upp. Frihetskänsla infinner sig, målgången är nådd. Ibland klantar man till det, ibland inte. Nu var det med en kombo av bra maskin och en massa tur som vi kom oss så långt.
När vi kommit så här pass långt, så är sista skotern körd i vår testserie av Mountainmaskiner. Vi har kommit så långt att “King of the Hill” ska koras, så häng kvar ett tag till och håll utkik!!