Kontakta oss

Sledtrax

Sledtrax testar

KING OF THE HILL 2018 ARCTIC CAT DEL 4 – M8000 MOUNTAIN CAT 153 – UPPSTICKAREN!

Kattens år? Eller står den i skymundan för andra som bytt utseendet totalt? Den andra frågan kan vi svara på direkt, att så är inte fallet! Här har det inte sparats på något krut. Chassit är omarbetat på flera punkter, så pass mycket att det är ett helt nytt chassi. Nya namnet är Ascender vilket betyder klättrare och det är precis vad maskinen är, en ren och skär klättrare!

Arctic cat gav sig in i elden för drygt 20 år sedan, och precis som alla andra kring den här tiden så var satsningen i princip ett namnbyte och inget mer. Okej, lite högre kammar, ingen dubbeldyna men inte mycket mer än så.
Inte förrän slutet på nittiotalet, början tvåtusen kom kamhöjden att växa och maskinerna bli mer specifika för tuffare lutningar och djupare snö. Givetvis var inte Arctic Cat sena att haka på. Till 2018 har katten vässat klorna rejält!

När man i våras släppte bilderna på nya Mountain Cat så ska det väl erkännas att man blev en aning besviken vid första anblick. En enkel facelift och där tog det stopp kändes det lite som, men skenet bedrar.

Arctic Cat har inte legat på latsidan. Buken på maskinen är indragen hela tio procent mot fjolårets maskin, något som låter lite men bidrar till en markant skillnad. Drivhjulen är numera åttatandade mot tidigare sju, drivaxeln är nerflyttad en tum och trekvart tum längre bak än 2017:s modell. Sen är det hugget vikt lite här och där och fotstegen har även de åkt på bantningsläger.
Arctic kör vidare på sin pudermatta känd sen långt tillbaka, Powderclaw. Kamhöjden är 76 mm, mattan bettar på fint i lössnö men funkar även riktigt tillfreds när föret blir en aning hårdare.
Något som M8000 Mountain Cat har som de andra inte har är elstart som standard.
Lite extra vikt ja, men helt magiskt när man jobbat på för att komma lös att slippa dra igång skotern.

Sittandes på kissen (eller ståendes) så känner man igen karaktären från den gamla motorn för den levererade verkligen. Fast tro det eller ej, den nya motorn, alltså Arctic Cats egna, levererar mera!

Hästkraftsantalet är det samma, eller ja ett par kusar mer har hittat ner. Fast den verkliga skillnaden hittar man i mellanregistret och det fräna är att det verkligen känns att det är mer åka med. Vid omtag så svarar motorn direkt. Alla som ägt en tidigare modell av Arctic Cat 8000 har kanske varit med om att den saknat gassvar vid någon hundradels sekund i vissa situationer, detta är nu som bortblåst!

Arctic Cat satsar hårt på den smala linjen. Det är inte bara kåporna som är smala utan framvagnen är även den det smalaste som går att hitta på marknaden tillsammans med sin halvbroder Yamaha Sidewinder. Ända ner till 34,5 tum.
Med framvagnen ställd på smalaste läget är den både vinglig och enkel att lägga ner. Många gånger får man balansera emot för att inte tippa med framvagnen inställt på smalaste. Arctic Cat snålar inte heller in på dämparfronten, med Fox Float QS3 både i framvagn och i boggien.Den bakre dämparen i boggien är även utrustad med låsfunktion vid klättring. Även fotstegen har fått en bantningskur.

Kissen har alltid upplevts som lätt att komma överens med direkt. Det stämmer fortfarane men lite svårare att hitta rätt har det blivit när maskinen har blivit mer extrem.
Nu när buken är så pass indragen mot tidigare så tenderar maskinen att “överstyra” vid skråkörning, något vi fick erfara. Tidigare har man kunnat lägga den ner mot snön och stödja på kåporna men nu när de smalnats av så finns “stödet” inte längre kvar vilket resulterade i ett antal ofrivilliga så kallade Elevators. Detta skedde dock endast i branter som var vindpinade. Men det är bara en vanesak och till maskinens fördel när man vant sig, smidigare har maskinen allt blivit!

Djupsnön i Klippiga bergen är sagolik och Caten stryker oss medhårs, QS3-dämparna runt om är magi för maskinen. Bakre dämparen klickas in på läge L vilket betyder lock och nu är saxen bak låst för att få mer skidtryck. Mountain Caten känns genast svårare att få med skidorna i luften, allt helt i sin ordning. Undertecknad ger sig av för att se om det blir någon förändring. Åker mot en backe som avverkats en stund tidigare men med orörd setup. Kommer över första knöl och håller fortfarande tummen stumt mot styret. Den beter sig nu helt annorlunda jämfört med tidigare försöket utan locken iklickad. Förra gången hissade den mer än värna skidorna mot himlen, vid försök två gick det betydligt enklare att fortsätta med max gaspådrag samtidigt som jag vinner en hel del fart.
Summa summarum, jag lyckas komma bra många meter längre än tidigare, övertygad att låsningen av saxen hjälpte mig, fränt!

Sen kändes den inte lika lättkörd med lockfunktion när skogen tätnar till och och hindren blir mer påtagliga. Fort vill man kunna hissa skidorna mot uppkommande hinder vilket nu blivit mycket svårare med låsningen.
I de tätare partierna vi söker upp med både kuperad terräng och en hel del granskog i vägen glänser Caten. Det är problemfritt att passera trånga passager och tätt växande träd när skotern är så pass smal och smidig. Vi lyckas hänga av de bredare i gänget,
så visst har även bredden betydelse i vissa situationer!
Det tål att nämnas igen att det utseendemässigt inte hänt så mycket på M8000 jämfört mot i fjol, men körmässigt är skillnaden milsvid!

Nu återstår bara en maskin innan duellen drar ihop sig, ingen mindre än snövikingen från Finland. Lynx Boondocker 3900 DS, snart i en webbläsare nära dig!

Fortsätt läs

Mer i Sledtrax testar

Facebook

Populär läsning

Instagram

Till toppen