MÅNADENS PROFIL – TYLER CURTIS

Först ut för året som månadens profil är den äventyrslystne lavinspecialisten som med en stort mått humor axlar ett mycket viktigt jobb, som vi önskar belysa inför starten av denna säsong. Ett av hans uppdrag är områdesansvarig för Södra Lapplandsfjällen inom Naturvårdsverkets lavinprognoser, men utöver detta är han även instruktör för Sveriges Lavinutbildningar (SVELAV) och dessutom råkar han vara professionell forskajakspaddlare. I rampljuset har vi ingen mindre än Tyler Curtis!

Att arbeta med lavinsäkerhet ser vi som en otroligt viktig uppgift. Det kraftfullaste verktyget vi som skoteråkare har är Lavinprognoser.se, vilket är en tjänst från Naturvårdsverket. Denna sida matas med uppgifter direkt från verkligheten från lavintekniker och lavinexperter, så mycket har vi förstått. Men för att måla upp en tydligare bild om vilka som är bakom kulisserna så har vi kontaktat Lavinspecialisten Tyler Curtis som är områdesansvarig för Södra Lapplandsfjällen. En person som vi tidigare kommit i kontakt med under föreläsningar om just lavinsäkerhet.

Tyler, berätta lite om dig, intressen och bakgrund?

Jag är en kanadensare som nu kallar Sverige mitt hem. Jag bor i Kittelfjäll, som ligger i hjärtat av Södra Lapplandsfjällen, med min fru och två barn (6-årig son och 8-årig dotter). Jag är en friluftsentusiast med en livslång erfarenhet inom turistnäringen.

Vår koppling till dig är genom snöskoteråkning och lavinsäkerhet, men vi har även fått höra att du har ett häftigt intresse inom extremsporten forskajakspaddling, hur kommer detta sig?

Jag växte upp precis vid Ottawa River som är världskänd för forspaddling. I ung ålder introducerades jag till forspaddling och det blev snabbt min passion. Det gav mig möjligheten att resa jorden runt för tävlingar, filmningsprojekt, fotosessioner, produktutveckling och testning. Det gav mig också pengar att bygga ett hemman vid Ottawa River. Min lista över prestationer och titlar är ganska omfattande, men vi behöver inte paddla nerför den floden, ni kan hitta på internet! Dagarna som elitidrottare ligger bakom mig, men jag tillbringar fortfarande hela sommaren med att träna kajakpaddling, mentorskap för ungdomsutvecklingsprogram samt tillbringa tid på vattnet med mina egna barn.

Vad fick dig att börja köra snöskoter?

Om du någonsin träffat en kanadensare måste du veta att vi älskar hockey och att vi någon gång i livet har spenderat tid på en snöskoter av något slag. Många vintertimmar av min ungdom ägnades åt att köra runt fältet på en Ski-doo MXZ eller Polaris Indy. Sedan har jag också tillbringat tid på crossmotorcykeln.

Jag är i grunden en skidåkare, som älskar att krossa pudersvängar och härliga toppturer i fjällen. Efter min första säsong i Kittelfjäll insåg jag snabbt Södra Lapplandsfjällens enorma storlek. Att ha en snöskoter för att komma åt terrängen längre ut i fjällen kändes bara logiskt. När jag bestämde mig för att Kittelfjäll var platsen för mig att övervintra och bygga en framtid på, då var det bara att skaffa en snöskoter.

Nu när jag har byggt upp min kompetens till en lagom nivå på snöskotern, nu ser jag en stor nödvändighet för att hjälpa till att överbrygga klyftan mellan skidåkning och snöskoter. Vi, skidåkare och skoterförare, är båda intresserade av att njuta av snön och båda behöver förstå vikten av snösäkerhet.

Hur kom du in på ämnet om lavinsäkerhet?

Jag växte upp i turistnäringen i Kanada med fokus på Whitewater. Denna miljö har verkligen faror och kräver respekt! Om inte så skadas folk. Från ung ålder samlade jag mycket erfarenhet och respekt för riskhantering.

För flera år sedan tillbringade jag tid i bergen i västra Kanada och fick intresse för lavinindustrin, men det var inte förrän jag rotade mig i Sverige som jag började min utbildning. Jag tillbringade några säsonger som Heliski guide i Kittelfjäll och ville utöka mina kunskaper samt få rätt certifiering för att bygga en karriär inom snösäkerhet. Under ett par år fortsatte jag att resa tillbaka till Kanada för att ta lavin, väder och räddningskurser för att bygga upp min kunskapsbas och fortsatte att skaffa mig erfarenhet. En stor del av denna erfarenhet fick man när man arbetade som lavintekniker på skidorten i Kittelfjäll. Det tillät mig att vara i snön dagligen och gav massor av erfarenheter att lära av.

Jag hade också turen att få vara involverad i SVELAV (Sveriges Lavinutbildningar) från deras uppstart och nu undervisar jag i alla kurser som finns tillgängliga under SVELAV’s kurser. Nu spenderar jag mycket av min tid på en snöskoter och arbetar för att främja lavinmedvetenhet och en mer professionell attityd bland snöskoterförare för att få lavinutbildning och grundläggande utbildning.

Hur viktig är snöskotern för dig i din vardag?

En snöskoter är ett av de viktigaste verktygen som jag använder i arbetet. Det ger mig möjlighet att komma åt en stor mängd terräng för mitt arbete med lavinprognoser. Jag är lyckligt lottad som kan använda min skoter som min dagliga transport samt njuta av lite fritidsåkning.

Hur ser en typisk arbetsdag ut för er när analyser skall göras för data till Lavinprognoser?

Lavinprognoser är ett mycket intressant arbete. Det är en fantastisk blandning av arbete framför datorn men är väldigt beroende av information från fältet. Min morgon börjar tidigt med kaffe och att kolla in vädret samt söka information för att förbereda dagen. Detta inkluderar väderstationsdata, trafikkameror, inlägg på sociala medier, telefonsamtal, SMHI och alla andra tillgängliga resurser. Detta möjliggör en initial genomgång och analys av den aktuella lavinprognosen och gör bas för en riskbedömning och handlingsplan för fältarbete.

Efter morgonrutinen är det dags att bege sig ut i bergen med en plan för att samla in data. Fältarbetet kan bestå av att dokumentera lavinaktivitet, gräva snöprofiler för att testa snötäckets känslighet för påverkan, testa sluttningar för stabilitet och observera terräng för att få bättre koll på var snön ligger i terrängen. Utifrån denna information kan vi skapa en lavinbedömning och sedan ta hänsyn till väderprognosen innan vi tar fram lavinprognosen. Det finns andra små detaljer, men detta ger ändå en bild av vad som händer under en typisk arbetsdag.

Uppskattningsvis, hur många dagar om året spenderar ni i naturen?

Eftersom vi bor mer eller mindre i naturen kan jag säga varje dag. Jag känner mig verkligen hemma i naturen. Det verkar konstigt, men att vara bekväm med att vara obekväm, är på något sätt givande. Jag har förvisso tillbringat ett antal dagar i fjällen med kraftigt snöfall och hårda vind och undrat varför och hur jag trivs så bra. Detsamma gäller dagar på floden… minus snöfallet. Som familj är det vardag för oss att vara i natur, det är både roligt och hälsosamt. Vi vet alla hur glad man blir av att vara ute, så varför inte vara mer som ett barn och njuta av naturen!

Vilket är ditt bästa skoterminne?

Jag kommer att tänka på flera tillfällen när det gäller just skoterminnen. Min först föreläsning med ett stort gäng av skoteråkare var riktig kul. Sextio plus personer dök upp, uppmärksammade hela presentationen och tillbringade även resten av kvällen med att diskutera lavinmedvetenhet. Det verkade som att det var ett bra första steg för att göra lavinmedvetenhet och ett viktigt ämne bland detta gäng.

Jag har massor av höjdpunkter hemma här i Kittelfjällsområdet, men jag tror att mina första dagar med skoteråkning i Vuoggatjålme kommer att följa med mig för alltid. Jag har haft möjlighet att besöka denna plats några gånger nu. Den första var att instruera Europas första motoriserade SVELAV Pro 2 Lavintekniker-kursen någonsin för en fantastisk besättning av snöskoterproffs. Det andra besöket var mitt mest minnesvärda eftersom jag var gäst för Polaris Riders Club-evenemanget. Jag kunde träffa hela Polaris-besättningen och massor av otroliga skoteråkare som jag nu kan kalla vänner. Detta var början på min utveckling som en riktig skoterförare.

Vad kan man inte vara utan på en skotertur?

Bra fråga. Jag är ständigt förvånad över hur många individer som inte har någon utrustning med sig när de ger sig ut på en dag med skoter. För det första, oavsett var jag åker bär jag min lavinutrustning. Transceiver, spade och sond. Detta ligger i min ryggsäck och är på min kropp, inte fäst vid min skoter. Min transceiver är på mig och är påslagen efter en batterikontroll. Jag tänker även att jag som proffs (lavinkille och snöskoterförare) sannolikt är en av de första på plats till en lavinincident, även om det inte är min grupp. Så är bara oddsen när man kör mycket.

Jag skulle verkligen hata att vara på plats utan någon utrustning för att hjälpa! Jag har också ett grundläggande första hjälpen-kit, några extra lager, power bars, te eller vatten och en grundläggande uppsättning verktyg. All denna utrustning ligger i en tunnelväska på min skoter. Jag har nyligen börjat uppgradera och köpa bättre skydd också. Knäskydd och bröstskydd hjälper massor.

Hur ska vi skoteråkare agera för att bevara skoteråkningen även i framtiden?

Jag har märkt en tydlig trend att snöskoterkulturen håller på att förändras. Fler skoteråkare säger till om andra visar dåligt beteende. Det finns redan så mycket negativitet mot skoteråkare att de små detaljerna spelar roll.

Jag tror att vi alla kan bli bättre eller mer medvetna om hur vi agerar och vad vi lägger ut på sociala medier. Om vi ​​lägger upp saker som vi inte borde göra så ger det bara mer material som kan skapa negativa konsekvenser. Sen skall man alltid visa respekt för folk omkring sig. Kör inte full gas i samhällen eller i närheten av folks bostäder, det finns gott om andra områden att göra det på. Slutligen, naturen är inte vår utan snarare en miljö som vi har privilegiet att njuta av. Visa respekt.

Tack Tyler och all lycka i vinter!

Vi tackar med dessa orden Tyler för att vi fått lära oss mer om honom, samt för hans viktiga insats i den svenska snösäkerheten. Vill ni lära er mer om lavinsäkerhet så kan vi starkt rekommendera en utbildning inom ämnet från Sveriges lavinutbildningar, länk nedan. Sedan tycker vi att ni skall lägga till lavinprognoser.se som en daglig rutin inför kommande skoterturer.

SVELAV

Följ Tyler Curtis på INSTAGRAM

Läs fler Reportage