DEN LEVANDE LEGENDEN KING CAT ÅTERUPPSTÅR ÄN EN GÅNG STÖRRE OCH STARKARE

Vid årets SnowShoot i West Yellowstone var det inte självklart att vi skulle lyckas med att lägga vantarna på King Caten då den var tämligen fullbokad. När tillfälle gavs var vi inte sena med att stå längst fram i kön för att få chans att köra kungen. Motorn spottar ur sig cirka tvåhundra hästar och mattan har en kamhöjd på tre tum. Det i kombination med 162 tums längd gör den till en enorm snökanon!

-71 såg den första King Caten dagens ljus i form av en riktig racer. Sen en massa herrans år senare, mer bestämt 2004, kom den i lång skepnad med stor motor för att till i fjol dyka upp i en liten upplaga och till 2018 gå fullt ut, en väldigt intressant maskin!

Redan till 2017 fanns det några få maskiner från Artctic cat med uppdaterade kåpor, betydligt enklare att stänga efter man öppnat dem. Det var förstås fyrtaktarna bland annat som fick det.

King Caten som har fyrtaktsmotorn har inte fått sina bröders slimmade sidokåpor. Detta beror förstås på att motorn är större än på sina tvåtaktsbröder och det finns inte tillräckligt med utrymme för att smalna av dem, men den är trots detta riktigt smidig.

Precis som resten av Arctic cats toppsegment inom klätterkategorin är dämparna uppdaterade med Fox QSL och det är verkligen ett gäng trevliga dämpare, enkel justering med tydlig skillnad mellan det tre klicken, klockrent. Let´s race!

Som vid varje start börjar körningen med en bit transportsträcka. För att köra led med en fullblodsracer som denna är endast att betraktas som transportsträcka, den trivs inte.

I kurvorna kommer innerskidan upp i luften och tempot blir inte allt för högt, men efter en stunds körning tilltar snön och det blir dags att lämna leden. Motorn vaknar direkt och 200 hästar driver fram den extrema mattan. Enkelt översatt; det bär i väg framåt med ilfart.

Skidorna är inga som helst problem att kasta upp i vädret, inte heller när man kommer körandes i sextio, sjuttio kilometer i timmen hindras den från skidres vid gaspådrag, det formligen sprutar hästar ur motorn.

Allt det här med att den reser kan kännas förkastligt då det blir till att klättra, men i och med de nya foxarna som har ett L på beteckningen av dämparna, betyder det att bakre boggiedämparen går att låsa i “lock” läge. Det gör den betydligt mer medgörlig när vi försöker oss på ett och annat “High Mark”. Nu vill inte skidorna upp i luften på samma sätt och färden blir mer behaglig inställd på “lock” då det börjar bli brant.

Efter en hel del vändor upp och ner så klickas låsningen ur. Skidorna pekas mot terräng med betydligt tätare vegetation. Det har hunnit bli blötare i snön fram på eftermiddagen, och det gör det över lag lite jobbigare att kränga hit och dit. Men trots försämringen av föret så snirklar man lätt runt täta granar i uppförsbackarna. Öppnar det upp sig en aning i terrängen är det rent ut sagt riktigt häftigt att hålla i gasen en stund och känna den brutala kraften i den japanska rovan.
I en kort jämförelse mot modellen med den gamla motorn blir det uppenbart att King Caten är betydligt lättare. Enkelheten att lägga ner den på skrå mot för i fjol är milsvid, att till synes samma maskin kan vara så annorlunda ett år senare är coolt.

Motorn är rappare, turbolagget minimerat och toppeffekten högre, en bit över tjugo hingstar.
Kubikantalet är mindre, men ändå mer krut.
Så på den biten är det bara plus, visst känns det efter en dags körning att den är lite tyngre än de lättaste på marknaden, men det finns ingen som levererar i närheten av den effekt som King Caten, undantaget den japanske tvillingen Sidewinder, där DNA-spiralen inte är allt för långt bort från identisk.Det är bara att konstatera, gillar man effekt i överflöd och vill utmana branta backar så är det här en av maskinerna som till nästa år kommer bli högintressanta!