KARATEBIET – FÖRSTA UPPSTART!

I väntan på reservdelar passade jag på att ägna mig lite åt det yttre, ja inte mitt eget då, där är det totalkört sedan länge, utan jag menar såklart skoterns. Om det nu ska bli en unik maskin så måste den väl också se unik ut. Därför specialbeställdes ett dekalkit från Sledwrap.eu och i och med detta förstår garanterat alla varför projektet kallas för Karatebiet!

Dekalkitet vi valt för vår projektmaskin bygger på ett kit vid namn “Hornet” (skitstor och lättretad geting, reds. anm.) som Sledwrap.eu har i sitt standardsortiment med ett stort elakt bi på varje sidokåpa. Vi gjorde dock om det hela en aning och behöll stora delar av originaldekalerna så att det även fortsättningsvis skulle synas att det är en Ski-doo RS därunder.

Själva kitet levererades på bara någon dag efter beställning och hade mycket bra passform. Det var inga problem att montera även om man inte är någon direkt expert på detta. Med en bra filtskrapa och en smula tålamod gick det galant att montera. I mitt fall så anlitade jag den i familjen som har tålamod och gillar den här typen av arbeten, nämligen min fru. Själv bistod jag mest med glada tillrop och praktiska tips under den här delen av projektet, fram till att jag blev utvisad ur garaget för att jag störde vill säga…

När själva dekalkitet var på plats kom turen till att sätta pricken över i:et när det gäller design och utseende, nämligen “HO E-TEC” dekaler för att komplettera modellnamnet. Självklart monterades även Sledtrax dekaler på tunneln för att tydligt visa att detta är vår projektskoter.

I samband med att dekalkitet monterades passade jag även på att utrusta biet med ett vitt Ski-doo original bukskydd för att skydda genitalierna mot elaka stubbar och stenar som kan finnas ute i terrängen, men som oftast saknas på en crossbana. De smala originalskidorna fick göra plats för ett par modifierade CA-Pro XT-skidor för att det både ska bära och styra bättre ute på lederna.

Som gammal långloppsräv har jag en förkärlek för IsoVibe, som tar bort såväl vibrationer som de vassaste slagen i styret. Däremot var styret redan nog högt, så i samband med monteringen av denna byttes styrhöjaren ut mot en lägre variant så att styrhöjden bibehölls.

För att komplettera förvandlingen från banracer till led-dito monterades även en förstärkt bakbåge med tillhörande dragkrok samt LinQ-fästen för att kunna ha en väska på tunneln bakom dynan. Även ett gult stänkskydd passande XS-serien fick ta plats längst bak för att slippa den stela och vassa RS-stänkan.

När detta var färdigmonterat hade de nya insugen och förgreningen till kylsystemet kommit hem till handlaren och det var så äntligen dags att färdigställa monteringen av 600 HO E-TEC spisen. De sista momenten gick som på räls, förutom att vissa plastkåpor verkligen måste monteras i rätt ordning för annars får man göra om… Sedan var det då äntligen dags för första uppstart av den nya motorn.

Vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men måste erkänna att jag blev förvånad. Motorn kommer från en maskin som kvaddades i slutet av förra säsongen. Sedan dess har den stått utomhus och blivit utsatt för både regn och rusk. Båda insugen var trasiga vilket innebar att det helt klart kan ha hittat in en del fukt i motorn medan den stått stilla. Efter att jag fått hem den ramponerade skotern, plockade jag ut motorn ur chassiet, kopplade bort all el samt bränslesystem etc. innan allt slutligen monterades ihop igen och skruvades på plats i dess nya hem. När jag sedan drog i startsnöret hoppade den igång med en gång och stod sedan bara där och puttrade på klassiskt E-TEC vis framför mina ögon och gapande mun. Säga vad man vill om E-TEC motorer, men lättstartade är de minsann!

Passade på att köra den riktigt varm för att få bort såväl luftbubblor i kylsystemet som eventuell fukt som kunde ha kommit in i motorn genom de trasiga insugen och stängde sedan av den genom att använda konserveringsfunktionen som finns på alla E-TEC motorer. Det torde inte skada att den fick lite extra smörjning efter allt den gått igenom det senaste halvåret?
I och med detta går projekt Karatebiet in i nästa fas. Grovskruvandet är avklarat och nu blir det mer finlir (och med största sannolikhet jobb) framöver. Stötdämparna ska ses över och en del fjädrar bytas för att få fjädringen mer anpassad för ledkörning. Sen ska såklart såväl drevning som variatorbestyckning ses över för att få ner maximalt med effekt i snön. Först på tur står däremot ett besök hos Mulle i hans trolleriverkstad i Mora för optimering av motorns programvara, så stay tuned!