MÅNADENS PROFIL – JONNA STRÖMBÄCK!

Denna gång har vi hittat månadens profil i Kalix, en tjej med sprudlande energi, ett jäklar anamma bakom styret och ett nytt tillskott i FXR Backcountry Team Sweden. Här får vi lära känna henne bättre, ta del av roliga minnen, tips och resan framåt. Låt oss presentera Jonna Strömbäck!

För dem som inte känner dig än, kan du berätta, vem är Jonna Strömbäck?

Skulle beskriva mig själv som en tjej som alltid har nära till skratt, är äventyrlig och älskar att vara utomhus. Jag är 24 år gammal och kommer från Kalix. Är uppväxt i Hällfors som är en by några mil utanför Kalix. Jag är uppvuxen i en familj med två andra syskon och en hel kennel av jämthundar. Blev jag någon jakttjej för det? Svar: Nej!

Har en pappa som har ett generellt motorintresse där han hållit på med cross/enduro körning. Skulle säga att adrenalinsökandet går i generna, så mitt intresse för fart och motor kommer därifrån. Har suttit många timmar på crossen under somrarna som barn och vintertid på skidor och skoter. Jag var ingen pluggtjej i skolan och ville snabbt ut i arbetslivet, så att utbilda mig till maskinförare på gymnasiet kändes väldigt självklart för mig. Idag jobbar jag på Billeruds pappersfabrik i Kalix. Utöver skoterintresset har jag en rad av andra intressen, som att vara ute i skog och natur på alla olika sätt, vara ute med båt på havet på somrarna och njuta av det fina vädret, eller upptäcka nya vackra vyer genom vandring. Kan också bara vara så enkelt som att vara ute och fota/filma för att föreviga det fina vi har runt oss. Det slutar inte där, kan också vara i träningssyfte och där jag har en nyfunnen kärlek för cykling, både landsvägscykling och MTB cykling. Skulle säga att det tagit en andra plats på hobby-listan. Men det är inte alltid fart och fläkt som gäller för mig, utan även tid med vänner och familj för att skapa olika kontraster av återhämtning.

Hur kom du in på just skoterkörning? Har det alltid varit en del av ditt liv eller är det ett intresse som växt fram?

Jag skulle säga att det föll in väldigt naturligt. Har alltid tyckt som barn att vintertid har varit roligare än sommartid. Åkte mycket skidor, både slalom och längd men har även tolkat oändligt med timmar bakom skoter. Allt har som handlat om fart. Tror inte min pappa tyckte det var lika kul som oss barn att åka runt och runt med skotern, men han ställde upp ändå. När jag blev äldre så var en gammal Yamaha ET det roligaste som fanns. Hade då en tjejkompis i nästan samma ålder som jag körde skoter med. Vi var ute hela dagarna och körde runt i hela byns skoterleder och på varenda myr i närheten. Frågan då var inte om vi kommer köra fast eller vicka, utan när. Så det var där intresset började. Sakta växte det fram en dröm att bli gammal nog för att fara på tjejevent. Träffa andra likasinnade tjejer och lära sig av andra. För att vara mer specifik så var XX Freeride ett event för tjejer som hade börjat sätta fart och blev en dröm att åka på. Men jag hade varken en skoter som passade eller körkort, så det var ändå många år senare som jag hade möjlighet att åka. Något år innan dess så hittade jag en kompis, Madelene, som var i samma startskott i friåkning som mig. Ingen av oss hade någon erfarenhet innan, mer än att sitta på en äldre skoter och leka runt på en myr. Vi tog varandra i armkrok och packade bil och släpet med skotergrejer och åkte själva. Åkte flera mil med bil för att köra några timmar i skogen. Eller ja, mest sitta fast men vi hade så otroligt kul! Vi hade ingen erfarenhet innan om vad man behöver med sig och absolut ingen koll var man kunde hitta bra körning. Många misstag på vägen men det har tagit oss långt. Det var så min kärlek för skoterkörning startade. Det har aldrig varit ett frågetecken att jag som tjej inte skulle kunna börja med friåkning. Det är något speciellt med det, känslan av att vara fri och samtidigt söka efter adrenalinkick!

I nuläget kör du Ski-doo, har det alltid varit det som gäller eller hur kom du att fastna för just det märket?

Nej, det har det absolut inte varit. Har kört andra märken innan, men när jag fick möjligheten att prova en BRP skoter i lössnö förhållanden så kände jag nästan direkt att det passar mig bättre. Gillar förarställningen och det som var då den största nyheten med 850 motor och shorty chassit. Det var något med gassvaret och enkelheten som jag gillade mot det jag hade. Tanken var att köpa en Ski-Doo summit som första BRP skoter men det blev en Lynx Boondocker. Senare år har jag gått över på Ski-Doo pga deras olikheter i boggie. Den känns smidigare och mer lätthanterlig i skogen. Har gjort den största utvecklingen på en BRP skoter och därför fortsatt i det spåret.

FXR Backcountry Team Sweden har fått en ny stjärna i gänget, grattis! Hur kom det sig att du blev med där?

Tack så mycket! Mitt intresse för skoterkörning har bara stegrat år efter år och det har visat sig i körningen också. När jag fick förfrågan om att gå med i teamet så kändes väldigt stort och jag fick fundera en och två gånger om det passar mig och vart jag vill med skoterkörningen. Och självklart, om jag platsar in där?

Skoterkörning har alltid känts som en frihet för mig. När jag började med friåkning så hade jag väldigt dålig självkänsla och självförtroende, friåkningen gav mig en boost att jag var bra på något. Skoterkörning har för mig alltid handlat om att hela tiden gå utanför min comfortzone och utmana min körning utan någon press.

Idag har jag en betydligt bättre känsla och mindset om mig själv, så det känns rätt att hoppa på denna möjlighet för att skapa mer utmaning. Det är extremt roligt att de ser något i mig som gör att jag platsar in i teamet, som är större än vad jag har haft självinsikt för. Jag är tacksam för denna chans att utvecklas som förare, men också för att skapa kreativitet. Det är nu eller aldrig känner jag. Ännu en starkare glöd för denna sport har tänts, jag är full av förväntningar inför kommande vinter!

Vad har du för förväntningar inför denna säsong? Några särskilda mål eller saker du skulle vilja checka av från listan?

Vintertid är semestertider för mig, så jag hoppas på många fina dagar med puder. Var lite för få av dem förra året! Mina förväntningar är som alla andra år, att det kommer bra med snö. Det ger alltid lite bättre förutsättningar för utveckling. Sen är jag väldigt förväntansfull över att träffa alla skotervänner som man inte träffar under sommartid. Men också att få hänga med FXR-gänget. Finns mycket för mig att lära mig nu, så det ska bli himla roligt med ny säsong och nya sponsorer bakom sig. I och med de nya sponsorerna så ger det mig mer utrymme och möjlighet att åka på fler platser, när jag kommer ha Lorrie’s släpvagn bakom mig, Öhlins med deras dämpare runt om och Swetown som kommer smycka upp min skoter med ett dekalkit. Så tid, plats och möjligheter att bli bättre står framför mig. 

Målen inför kommande vinter är bland annat hop over, det skulle hjälpa mig i kniviga situationer men framförallt bli en mer lekfull körning. Sen är hopp i alla dess former något jag vill bli bättre på. Att vara mer bekväm i luften och sen släppa lite spärrar i huvudet.

Tre snabba frågor!

Vad kan du inte vara utan på en skotertur? 

Sågen och mattermosen!

Vad är det konstigaste/roligaste/ mest minnesvärda som hänt en dag på skotern?

Händer alltid något udda varje säsong men denna är ännu på topplistan. Vi hade åkt 25 mil hemifrån, lastat av för att köra en hel dag och det var världens solskensdag. Dagen gick bra, inget som hade gått sönder (trodde jag) och vi åkte tillbaka till bilarna. Väl framme så ska jag låsa upp bilen för att ta av mig skoterkläderna. Hade då satt bilnyckeln i en ficka i overallen. Gick inte att öppna bilen så jag började leta efter nyckeln i fickan och så kommer min hand ut ur ett annat hål på overallen. Min ficka på overallen hade då gått sönder och jag hade tappat bilnyckeln någon gång under dagen. Har nog aldrig varit i en så jobbig situation som då. Kunde inte byta om till torra kläder och inte ta sig hem. Kort och gott så löste det sig bra tillslut, en ny nyckel från Kalix tog sig upp men det blev en betydligt mycket längre dag än tänkt. Detta minne kommer jag nog aldrig glömma. Inte ens om jag blir senil.

Om du fick ge tre korta konkreta tips till den som vill utveckla sin skoterkörning, vad skulle det vara?

Ett – ha inställningen att du måste prova för att veta. För mig vågar jag så mycket mer om jag bara provar först. Känslan efteråt brukar sällan vara större än vad man föreställt sig.

Två – kör skoter med de som ger dig utmaning och pepp, men som du samtidigt kan känna dig trygg med. Skoter ska vara roligt!

Tre – lyft blicken och titta dit du ska. Titta inte på träden som kommer i vägen, titta alltid efter en plan B.

Lycka till i vinter och jag hoppas att ni håller er borta från skador!

FÖLJ Jonna Strömbäck på Instagram

Läs fler Reportage