DEEP SNOW SPORT (120) – FÖR TUFFA TAG PÅ LED OCH VID SIDAN AV!

Deep Snow Sport, som man hör på namnet är dessa maskiner byggda för körning till största del utanför leden, inte för att dominera ute i den djupa pudersnön utan för att tåla tufft brukande. Så naturhopp och hängdrivor är inget som stoppar den som sitter på en modell av Deep Snow Sport-segmentet utan det är bara att gasa, hoppa och studsa. Dämparna som sitter på är det inte snålat med, utan de flesta inom kategorin har det vassaste som tillverkarna har att erbjuda. Det inklusive en del förstärkningar här och där gör klassen till en av de hetaste just nu i Sverige. Sen att maskinerna funkar utmärkt även på led där de kan köras riktigt hårt och skoningslöst gör inte saken sämre.

I årets första Deep Snow Sport är den gemensamma nämnaren 600cc. Två stycken med en mattlängd på 141″ och en tredje med 144″. De maskiner som vi tittat på har en mattlängd som gör skotern väldigt allround. Ledegenskaperna på maskinerna skiljer sig ganska ordentligt åt då en lutar mer mot lössnö än de andra två. Maskinerna är inga mindre än Arctic Cat M6000 SE ES 141″, Polaris Switchback Assault 600 ES och Arctic Cat XF6000 HC 141″.

Axyschassit dök upp 2015 i kort kostym, och utökades in i lössnösegmentet inför 2016. Så nu inför tredje året med det nya chassit har äntligen Switchback Assaulten hittat in i Axysprogrammet. Pro-Ride banade väg för massor med nytänkande men än en gång så kommer en hel del trevliga förbättringar. Axys är smalare i formerna och lite lättare, här har inte Polaris legat på latsidan.

Motorn är dock densamma som tidigare, förutom på ett plan. Den har precis som sitt större syskon i 800cc fått en elektrisk oljepump, annars oförändrad. Och varför ändra ett vinnande koncept. Motorn är fortfarande en av de mest effektstinna 600-kubikarna på marknaden. Den levererar närmare 130 kusar och är otroligt pigg för att vara på 600cc. Assault skvallrar om att den är byggd för att tåla tuff hantering.
Förstärkningar sitter lite här och där, och något som vi märker direkt är de omarbetade fotstegen, något som var på tiden på en annars så potent maskin. Dessa har fått en betydligt öppnare design så de håller sig bra mycket renare från snö och is jämfört mot fjolårets modell. Polaris har länge legat i framkant när det gäller fotsteg på mountainmaskinerna så det var på tiden att även Switchbacken fått det fotsteg den förtjänar.

Till sist hoppar vi upp i sadeln. Pigg och framförallt rapp är ett signum för Polaris 600 och ibland kan det vara svårt att tro att det endast är en 600 som man sitter på. Med full mutter eldar vi oss fram efter den sargade och vältrafikerade leden. Den okopplade boggin jobbar fint och flytet över gupp efter gupp är sagolikt. Att ge sig på ett par och ibland tre gupp i taget känns ruskigt lätt, man hittar direkt hem på Polaris nya Switchback Assault. Till sist viker vi av leden och kör ospårat. Mattans kammar som vuxit på sig 7 millimeter har ett bättre flyt än tidigare, vi hoppar och studsar på krön och bara myser allmänt med den fina balansen Switchbacken besitter. Det som slår en mest när man framför switchback assault är hur otroligt bra den är både på leden samt utanför. Det är svårt att avgöra om den är mer anpassad för sidan av spår eller på. Helt klart imponerande!

Arctic Cat M6000 SE ES 141

Lössnöcatten utan långa svansen. Efter att ha kört Polarisen byter vi maskin och det är dags för Arctic Cats M6000, mattan är 141″ och framvagnen är AMS Bone 36. Framvagnen är på sin lägsta inställning, alltså ner på 34,5″.

Vi sätter i väg efter den buckliga leden och det blir helt enkelt märkbart att den är ruskigt smal, att säga för smal är ingen underdrift. Det är klart, mycket är en vanesak, men börjar det gå undan är det svårt att motverka att skotern vill “kliva” över i svängarna då bredden helt enkelt inte kan sätta mot tyngdlagen. Så kör man mycket efter led så rekommenderas åtminstone en bredare inställning. AMS bone-framvagnen har enorma inställningsmöjligheter, ända från 34.5 tum till 38 tum. Hyfsat ovanligt stort inställningsspann och mycket efterlängtat.

Hur smidig M6000 är märker vi när leden lämnas, nu är det som att sitta på en helt annan maskin. Snön är lös men de 66 mm höga kammarna bettar fast iallafall.
Skidres är inte svårt att åstadkomma och motorn är imponerande pigg för sina få kubik. Den nya 600-motorn med direktinsprutning är ett stort tummen upp för Arctic Cat 600-maskiner. Den levererar snudd på 130 kusar, och kan i vissa anseenden lätt förväxlas med sina större bröder, iallafall på en skoter med 141″ mattlängd.

Man har valt att sätta Fox Float 3 på M6000, inga dåliga dämpare men varför inga med evolkammare? Med evol är fördelen att man kan köra dämparna så pass mycket mjukare utan att riskera genomslag vid gupp eller om man hittar något härligt naturhopp som man känner för att satsa mot.
Fotstegen lirar inte riktigt med resten av maskinen. De packar ganska lätt snö och det vill till att frysa is på stegen. Mer genomsläpp hade inte skadat.

Arctic Cat XF6000 HC 141

XF6000 och M6000 delar samma mattlängd, motor och utseende, men skenet bedrar.
XF6000 är bra mycket mer ledvänlig än sin bror. Framvagnen är AMS 38 och den har en justermån mellan 38″ upp till 42″, alltså samma justerspann på framvagnen som M6000 fast mellan en annan bredd. När jag får lov att hoppa över till XF så kan man tro man är på samma maskin, men jisses vad det går trycka på i kurviga partier. Framvagnen står på sin maxbredd och är en av hemligheterna till stabiliteten. Kurviga och guppiga partier passeras med ett flin.
Mattan som XF6000 utrustats med är powerclaw 57mm, och greppar fint såväl på som utanför hårdspår. För ändamålet ledkörning kanske något lägre kammar hade passat in bättre, men vid lösare förhållande så fixar den biffen med bravur. När leden är avhandlad och vidder med backar och orörd natur uppenbarar sig då blir det dags att lämna den mörbultande leden. Man blir varse direkt att framvagnen är på bredaste valmöjlighet, för lika lätt att fäkta runt med som M6000 är den inte, fjädringen är också den hårdare ställd.
Eftersom vi ska avhandla en mängd med maskiner så ger vi oss inte på några större justeringar av dämpare, fast överdrivet hårda var de inte heller. Det var bara det att inställningen på M6000 lirade så pass mycket bättre med de lösa partiet att man fick ett sug att prova fixa lite med inställningen på dämparna.

And the vote from the Swedish Jury

Vi har nu kommit fram till den punkt där vi ska ge oss på att bena ut uttrycken av maskinerna en aning.
Av dessa tre är det en av dem som dominerar teknisk åkning, och det är inte svårt att räkna ut att det är M6000. Att lirka mellan sten och träd har sällan varit så här roligt. Den smala framvagnen gör den vinglig, man får helt enkelt balansera en hel del för att inte lägga omkull men när man är överens med det är det busenkelt att trixa och knixa mellan stenar och snår. Smilbanden får sig ett ordentligt träningspass.
Lätt är det även att vända runt i snön, men smal front har inte bara fördelar. När det börjar gå undan i kurvor och gupp så blir den till skoterns nackdel. Här kliver istället XF6000 och Assaulten in och tar över.
Assault Switchback är mer lättkörd än sin föregångare, ett riktigt lyckopiller. Dämparna lirar fint med maskinen och den breda framvagnen gör ledåkningen till en trevlig bekantskap. Vi upplever att fästet i mattan är bra efter hårdare packad led trots en kamhöjd på 57 mm. Sen när man viker av så saknar den inte heller fäste utan tillfredsställer även där.
Om man jämför XF6000 och Assault Switchback så är Assulten snäppet mer lättkörd än Arcticen.
XF6000 har styret lite väl långt bak, vilket blir påtagligt när vi gasar på efter kurviga leder.
Styrstången hade inte lidit av att vara placerad på samma ställe som de korta ZR-maskinerna, alltså dryga decimetern längre fram. Det förenklar att lägga mer “vikt” på skidorna och på så sätt kunna gasa hårdare genom kurvor. Här får XF:en se sig slagen.
Ute i lösare partier tar den dock tillbaka lite av det förlorade efter leden, powerclawmattan känns hantera snön utanför leden med lite bättre grepp än Polaris serie 4-matta. Arctic Cat har också lyckats bra med den nya motorn, både ettrig och renare än tidigare.
Till slut blir det Polaris modernaste buspiller för led och snöbus, Switchback Assault som tack vare helhetsintrycket tar hem segern i Sledtrax hårda test. Assaulten är lättkörd, rapp, rigid och smidig oavsett användningsområde. Inga hisnande skillnader jämfört med konkurrenterna, men klart tillräckligt för en seger.