POLARIS 800 SKS 146 – VI GÅR “ALL IN” MED NY SPÄNNANDE 67MM-MATTA OCH NEDDREVAT MM

Eftersom långtestskotern anlände sent till redaktionen och vi tappat drygt en månad så sker just nu allt i rekordfart tack vare den grymt fina vinter vi har. Som med de flesta skotrar vill man personligt anpassa den för att få ut det där lilla extra. Så har även skett med SKS 146:an. Justerbar styrhöjare har åkt på, liksom ett drag och en nödstoppslina. Och för att slippa remproblem i lössnön har vi drevat om och när vi ändå hade verktygen framme bytte vi även matta till en som är helt ny på marknaden. Här är allt du vill veta om Polaris 800 SKS 146 och vad man kan göra med den – om man vill. Tjoho, häng med, nu lyfter vi skidorna mot skyn!

Långtestet rullar vidare och som jag rapporterat om förut har jag haft vissa personliga inkörningsproblem, svårt att hitta den perfekta balansen helt enkelt. Det har i sin tur gjort att underarmarna drog på sig en muskelinflammation. SKS:n ligger tungt på skidorna om man jämför med RMK:n. Bra på led, lite jobbigare i lössnön. Funderade om styret skulle behöva komma upp en tum och en justerbar styrhöjare fick ta plats.

JUSTERBAR STYRHÖJARE GJORDE SKILLNAD

Justerade upp ca 1,5 tum och jäklar vilken skillnad! Bättre balans, körkänsla och markant avlastning av underarmarna även om de fortfarande får jobba lite väl mycket. Jag mäter 1,77 och tydligen gjorde ca 1,5 tum susen. Jämförde förövrigt med RMK efteråt och SKS:n var ca 1,5 tum lägre. Uppgraderingen rekommenderas varmt, blev nästan en ny maskin när man står och kör. Vajer, bromsslang och kablar tycks åtminstone klara ca 2 tum utan problem.

NÖDSTOPPSLINA

Passar även på att montera en nödstoppslina, det är bedrövligt att inte Polaris levererar det original på dessa maskiner, det är ju faktiskt en livförsäkring. Köpte en från Sledstore som heter Sno-X Tether Kill Switch som skulle vara modellanpassad. Det var den förstås inte eftersom kontakterna var olika så man fick klippa kablarna och sätta ihop. Enkelt men ändå irriterande att inte hålla vad man lovar. Förutom det så får funktionen och konstruktionen i övrigt hittills toppbetyg.

NU BLIR DET DRAG

Ibland händer det att pulka dras, åtminstone till vårsidan då familjekraven ramlar på en. Lika bra att förbereda. Sen är det inte helt fel med en förstärkt bakbåge med drag när man ska dra hem nåt lik från skogen. Köpte Polaris original vilket förövrigt tillverkas i Jämtland! Passform perfekt, instruktion hyfsad. Svårighetsgrad från 1 till 5 att montera själv sätter jag till 2 vilket är åt lättare hållet alltså. Nit-tång behövs och det är rätt skönt att ha en tryckluftsdriven sådan.

Värmeproblemet i variatorn med sprängd rem som följd har satt griller i skallen, irriterande. Kontaktade Haralds Båtar i Borlänge och diskuterade problemen med Markus och Jonas som verkligen kan en hel del eftersom dom inte bara är meckar där utan även hänförda skoteråkare sedan barnsben. Jonas har f.ö. själv en SKS 146. De tyckte jag skulle dreva ner eftersom SKS:n har lite väl ledanpassad drevning med sina 21/42 vilket ger en teoretisk topphastighet på ca 144 km/h. Det är jättehögt! Framförallt på en maskin som ska gå i lössnö, tror inte ens mattan är gjord för dom farterna.

DREVNINGSTEORIER

Oavsett får man nog säga att Polaris gjort en tankevurpa här. Markus skickade på mig 19/44, vilket ger en teoretisk topphastighet på ca 124 km/h. Alltså fullt tillräckligt och lite till för min körning. Observera att drevningen 19/44 gör att originalkedjan blir perfekt att använda. 19/43 går också men då blir kedjan slakare, det är sämre av flera orsaker.
Vad gör neddrivningen i praktiken? Tänker man manuell växellåda i bil så blir det som att istället för att starta på tvåan startar man nu på ettan. Gissa vilket underverk det gör i lössnön. Men annars är jag skeptisk till neddrevning, många därute drevar ner till absurdum.

Tror istället många skulle tjäna på att dreva upp istället för ner faktiskt. Visst blir maskinen ettrigare i låga farter men att ha en maskin som bara tjuter utan att mattan snurrar som folk ger knappast nåt i praktiken. Lite raljant så tycker jag det verkar som att ju mindre man kan desto lägre drevar man ner. På med ett par klibbor, slutburk och sen dreva ner. Thats it, King! Hehehe.
Nåja, SKS:n är högt drevad så där fick till och med jag falla för trycket. Blev det någon skillnad? Markant! Blev mer harmoni. Okey, det varvar lite mer vid transportsträckorna men vid teknisk körning i skogen är det natt och dag.

Klarar du av att byta själv? Kan du mecka så visst, SKS:n vill dessutom att man lossar några skruvar under buken för att man ska kunna vrida runt transmissionslocket så det kommer loss. Märklig konstruktion! Men har man bara kommit på det (tog ett tag här…) så är det ingen match för den som kan skruva. Räkna med en eller par timmars skruvning. Om det hjälpte? Variatorn är nu betydligt svalare så visst fungerar det!

LÖSSNÖMATTAN COMPOSIT TALON M67

Fick frågan från Per Petersson på Glansgårdens Bil & Motor i Gävle som även driver Composit Tracks Sverige om jag ville prova en ny matta. Per har utvecklat mattor åt tillverkaren Composit i Ryssland i väldigt många år nu. Utgångspunkten har varit att skapa bra mattor för den nordiska publiken och de förhållanden vi oftast har här.
Per utvecklar och Ryssarna tillverkar, många här hemma har varit med och stöttat i utvecklingen, berättar Per. Jag har ett flertal grymt duktiga förare som dagligen testar våra mattor och kommer med idéer om förbättringar osv. Per berättar att nya Composit Talon M67 är en vidareutveckling av Talon 66,6. Nya M67:an har mer lössnöegenskaper än den gamla Composit Talon 66,6 som mer är en allroundmatta och som kom för några år sedan.
Finjustering av mönstret samt lite annan gummiblandning ska ha gjort susen för lössnöegenskaperna, menar han. Kort sagt, det är två helt olika mattor. Det här låter förstås lite för lockande för att tacka nej till ett test

Eftersom det här är en långtest som sker i raketfart så måste vi förstås reda ut hur Polaris egen Serie 5.2 fungerar. Summerar jag plus och minus så gör den exakt det som den är tänkt att göra. Fungera både på led och vid sidan av. Men upplever att den pumpar lite luft och inte får det där riktiga drivet även om den oftast skottar sig fram dit man vill.
Som jag berättade förut så verifierades dock avsaknaden av lite driv i lössnön rent praktiskt genom att ha kompisens Freeride 146 som referens. Skillnaden är markant även i olika typer av lössnö, ju lösare desto större skillnad.
När det blir hårdare så jämnas förhållandet ut. På led så känns Serie 5.2 mattan kalas – trots 57 mm höga kammar biter det i rejält, till och med bra även där det är riktigt hårt. Mattan imponerar på led tycker jag. Summerar man helheten så får den alltså Serie 5.2-mattan fullt godkänt som crossover-matta.

Vi bytte matta fältmässigt för att kunna jämföra så lika som möjligt. Composit Talon M67:an fick precis plats, man behöver inte byta drivhjul eller nåt. Men jösses, det är trångt! Du byter inte matta själv kan jag lova. Eftersom jag är lat lät jag Composits vige och alerte representant Per Petersson själv byta mattan, till hjälp för själva skruvningen och allt annat viktigt hade han Borlänges egen MacGyver Christian Frandsen.

Det tog en jäkla tid för dom, nästan 3 timmar tog operationen. SKS:n är lite krånglig med sitt batteri och kedjehus tyckte dom. Hehe, själv uppfattade jag meckningen som ovanligt lätt medan jag tog en fika och fotade lite mellan bulltuggorna.

MAGISK SKILLNAD – VILKET DRIV!

Neddrevad och med nya Composit-mattan gav jag mig ut i det vita. Drevningen kändes omgående, betydligt rappare och ivrigare i lågfart. Alltså som förväntat. Gav mig iväg mot lössnön för att känna på om det var någon skillnad i drivet. Det är inte ofta jag blir förvånad, den ena produkten efter den andra utlovar guld och gröna skogar men levererar sällan eller aldrig. Man kan nog säga att man utvecklat en viss skeptisism. Per säger att det är samma som gubbgrinig. Nåja… Själv är jag mest less på alla som lovar eller uttalar sig om en massa utan att kunna, veta eller leverera.

Men hörrni, Composit Talon M67:an levererade så in i he&¤#. Det var en sjuk skillnad på drivet, visserligen är kammarna 1 cm högre än original men det kan omöjligt vara hela sanningen, mönstret och hårdheten (läs mjukheten) måste samverka kalas. Upplevelsemässigt var skillnaden enorm, direkta praktiska tester mot referensmaskinen Freeride 146:an visar nu att skillnaderna plötsligt är det omvända! Jösses vad häftigt. Då var alltså känslan rätt med Serie 5.2-mattan, att den ibland i lössnö upplevs pumpa luft och inte snö, troligen beror det på mönstret och hårdheten i gummit.

Hur är då Composits Talon M67:an på leden? Där får den storstryk av originalmattan. Composit Talon M67:an är en ren lössnömatta och upplevs riktigt halkig. Och även om det ändå går att åka fort så finns inte samma trygghetskänsla där som med Serie 5.2 mattan. Men i år är jag åtminstone superglad att få testa M67:an. Den kommer sitta där den sitter resten av säsongen för jäklar vad kul vi har ihop nu jag och SKS 146:an.

LEDMASKIN MED LÖSSNÖAMBITIONER

I övrigt kan jag konstatera att SKS 146:an har enormt mycket ledmaskin i sig även om jag nu försöker förflytta den mot lössnöhållet lite mer. Hur menar jag med ledmaskinsgener? Styrstång och körställningen är anpassad för led, drevning, skidtryck, breda fotsteg och fotholkarna som är helt kass i lössnö eftersom de byggs igen av snö. Och inte minst dynan som känns bred som en fåtölj när man är skogen och bökar.

Kort sagt, grymt bra saker för ledåkning, klart sämre för lössnö. Men med Composit Talon M67:an så flyttades i varje fall egenskaperna ett hack mot rådande snöförhållanden.

NATTLIGA IDÈER OM ETT MELLANTING AV MELLANTINGET

Drömmarna på nätterna går lite mot en RMK 146 med bra kylning, smala fotsteg, stående styrstång, smal dyna och riktiga dämpare, eller varför inte en RMK 150 dito med en M67 matta (nej du läste rätt, det ska stå 150 och inte 155), det skulle vara bulls eye i min lilla snövärld. Kommer det en sån 2019 kanske?? Då signar jag en osett. Fram till dess ska vi fortsätta att ha så kul som möjligt jag och SKS 146:an, den är bra grym just nu! Fridens, vi hörs och ses!