HARDCORE PÅ RIKTIGT UTAN KOMPROMISSER!

2016 släppte Arctic cat ut sin rivigaste katt någonsin ur fabriken i Thief River Falls. Namnet var inte bara lite brutalt, säkerligen det fränaste hittills i skotervärden: Hardcore. Född på 80-talet och med i svängarna så finns det andra saker som även står för det namnet, men det är också en annan femma. Namnet Hardcore är unikt för Skandinavien, och innebär plusmeny på allt för den som är ute efter just Hardcore. För tjugoarton är den hetare än någonsin, och får nu tilläggsnamnet EVO!

Till 2018 så har det hänt en hel del på Hardcore jämfört med tidigare två år, om än det kan vara svårt att se med blotta ögat. De mest intressanta bitarna är i Sledtrax mening två ting.
Motorn har äntligen blivit Arctic Cats egen i form av en C-tec2. 2014 släppte man sin egen sexhundramotor och nu kommer äntligen C-tec2 i 800.

Man uppger att motorn har hela 37% mer vridmoment på låga varv och 18% på mellanregistret, ligger du sen och fiskör på under 7000 varv så ska motorn klara sig på 30% mindre olja än sin föregångare. Att motorn är pigg och ettrig det märks redan vid första metrarna på skotern.

Den andra stora nyheten är att chassit och plasten har krympt hela 10%. Nu är kåporna en bra bit innanför skidorna och skråkörning ska därmed vara enklare än tidigare. Med denna omarbetning har chassit fått namnet Ascender som på svenska betyder “klättraren”.

Till 2018 har även frontbågen fått sig en rejäl omarbetning, framifrån ser Hardcoren rent ut sagt ganska uppkäftig ut.

Nu är det lätt att tro att nyheterna för Hardcore slutar här, men icket. Arctic cat har valt att kasta på de kralligaste dämparna från Fox, float QSL. Nu är det slut med 15-30 olika steg, nu väljer man mellan 1-2-3. Enkelt, smidigt och så slipper man fundera. Förtrycket går fortfarande att pumpjustera. Sen står L för Lock, man kan alltså låsa dämparen bak och på så vis undvika extrema skidres. Utsätter man dock dämparen för allt för hårda gupp så finns det en säkerhetsventil så inte dämparen ger vika.

Variatorerna är Team rapid response 2 och Rapid reaction boss sekundär, detta innebär att det är färdigt hålla på och justera in remmen och kika om den ligger rätt i sekundären, för nu sköter de här variatorerna det helt automatiskt. Värt att nämna är att fem-sju kilo har bantats av lite här och där och visst finns det mer småsaker som är nytt men intressant börjar väl vara hur den gick?
På uppstartsplatsen dras motorn i gång, gången är rå och ettrig, gassvaret är distinkt.
Tyvärr så innehåller de femton första kilometrarna transportsträcka. Den tre tum höga mattan spinner lätt bort sig på den hårda leden, och allt som kurvorna tätnar vill den gärna gå rakt fram i kurvorna. Knölarna käkar den däremot bra med sina redigt fina dämpare.
Till sist så ökar snömängden drastiskt och träden blir fulla av snö.

Dax att lämna leden!
Nu är det som att vända på en pannkaka, skotern är ettrig och mattan bettar tag i snön på ett brutalt sätt, klorna står rakt utåt.
Att lägga maskinen på sidan känns precis som i fjol, men man får tänka sig för en eller två gånger, för de centimeter som fanns på buken i fjol är nu borta och hjälper inte till att stötta maskinen, nu ligger du på sidan handlöst om du inte är beredd.

Detta hjälper helt klart till när det blir till att sidehilla med maskinen, den ligger som ett klistermärke mot berget.
Med lockfunktionen inställd på boggiedämparen så blir den stum i rumpan, och det är nu genast betydligt tyngre att få upp skidorna i vädret. Med en smärre brant vändning riktas skidorna mot toppen och färden uppåt tar sin början.

Allt går som planerat, skidorna ligger inte långt från backen och det känns verkligen att motorn jobbar fint vid omtag på gasen. Till sist så blir längden på maskinen övervunnen av snömängden på berget, något som alla maskiner i 154-tumsgänget blev. Sledtrax imponeras över hur pass mycket som är nytt på Hardcoren till 2018, men som till synen utvändigt vid en snabbtitt nästan går omärkt förbi. Kommer detta bli nästa års stora killer?